"Du kan bara bli bra på att rida av att rida"
Julia Persson / 01 November, 2014 - 23:41 / Allmänt0 kommentarer
Dag ut och dag in. Hoppar på den där cyklen i motvind varje dag efter skolan och ger dig iväg de 4 km till stallet oavsett väder. Mockar, gör mat och sopar, putsar, borstar och tränar. Tränar för tränare 2-3 gånger/vecka. Åker på tävling efter tävling, helg efter helg men resultaten existerar inte. Vad är det som i 99 % av fallen skiljer dig från segraren? Tvåan, trean och fyran med för den delen. För mig, har det alltid varit antalet ridtimmar. Jag får 1 h om dagen. De får tre. Jag gör övningen 1 gång. De får upprepa alla övningar 2-3-4 gånger om dagarna. Rida över samma bommar och repetera. Repetera, repetera, repetera. Repetition är nyckeln till succes eller hur? Det har vi väl alla märkt, som när du pluggar inför ett prov. Har du gått igenom alla frågorna fler gånger går det i 100 % av fallen rätt mycket bättre än om du bara kollade igenom dem 1 gång kvällen innan. (Ifall du inte är Einstein eller whatever.)
I alla dessa år jag hållt på med denna sporten har jag alltid trott att mina föräldrar på något magiskt sätt skulle trolla fram fler ridtimmar åt mig (fler ponnyer) så att jag också skulle kunna tävla mot Sveriges ponnyelit och vinna fina rosetter på de allra flashigaste nationella meetingen. Få rida i täten på det där ärevarvet, på det där meetinget när de där ryttarna tittade på. Men jag har insett att så kommer det inte bli. Jag kommer aldrig kunna äga fyra ponnyer som jag kan repetera och öva på. Jag kommer inte kunna rida på de där nationella meetingen och starta 2 ponnyer i varje klass. Det är inte mitt liv och det har jag förstått. Men det gör de inte speciellt mycket lättare att acceptera det. Att bara säga "nej tyvärr" till mina drömmar och se sin framtid som alltid varit vädligt klar i mitt huvud bara på nåt sätt försvinna bakom en stängd dörr. Men vad ska jag göra? Denna sporten kommer aldrig bli rättvis. Den kommer aldrig att vara en sport för alla. Och just nu, är jag så ofantligt trött på det. Att inte ha samma förutsättningar att lyckas som andra bara för att mina föräldrar inte har ett tillräckligt fint efternamn eller är VD´s på varsitt flashigt företag.
Jag vill det här så fruktasnvärt, äckligt mycket att jag bara dör lite innombords när jag tänker på hur svårt det kommer bli. För utan pengar, eller något vädligt speciellt, kommer du ingen fucking stans i denna sporten.
Jag hoppas någon, någongång kommer se min vilja och kämparinsikt och väga den tyngre än några jäkla nollrundor under min ponnytid. Eller hur mycket pengar mina föräldrar har på något bankkonto.
Längst in hoppas jag ändå att det finns någon liten fé som hör min bön och gör så att något magiskt sker. För tro mig, älskade ridsport. Så lätt blir ni inte av med mig.
Ja, jag vet att folk svälter i Afrika och dör i Ebola, men detta känns som ett väldigt stort dilemma just nu. Och ja, jag är bitter.
Hej på er.
Julia Persson / 21 Juni, 2012 - 14:47 / Allmänt0 kommentarer
Hej. Inte bloggat nånting alls typ så tar in det nu. Är sjukt svårt att sitta vid datorn 24/7 nu när det är så fint väder ute, och jag har ju ingen iPhone så jag kan ju inte blogga. Och ibland när jag bloggar ute så har jag mammas iPhöne. Men hon är ju inte med mig hela tiden precis.
Jag har haft lite girlpower dagar med Jojo, och de behövtes verkligen! Du är bäst!
Johanna följde dessutom med till betet och Nässlan i förrgår, och vi hade det supermysigt! Jag red först i ridhuset, sedan ut en runda. Kollade sedan på utebanan, eftersom det är första gången Nässlan e på anläggningen överhuvudtaget. Ska fota lite så ni får se sedan.
Igår vart Jag och Jojo + 178 andra ungomar från Staffanstorp på Liseberg i solskenet och mös. Vi lyckades oxå pricka in dagen perfekt så vi fick se Ulrik Munther! Riktigt nomnom på den killen asså. Så sjukt klok och riktigt söt!
Vi åkte mycket karuseller och fick på köpet en nice bränna. Tur att jag smörjde in mig innan..
Dock så är jag fortfarande krasslig, men indrar det mig från att göra det jag älskar mest?? Nej! Har fortsatt påå som valigt då jag inte haft tid att ligga hemma och tycka synd om mig själv. Dock kunde jag inte prata överhuvudtaget igår...Iallafall inte så att någon förstod.
Vi åkte vid 9 och kom hem vid 1 på natten...Ramlade typ in genom dörren och kröp typ upp till mit rum..Thank god för den lilla timmen jag fick sova på bussen hem! Första gången jag sov på en buss någonsin! Säger det er något om att jag vart väldigt trött kanske?? Btw, som alla vet så har ju Justin släppt ett nytt album, som jag AVGUDAR. Så sjukligt bra. Om ni inte har hört det. LYSSNA på det!! Riktigt grymt. Är to die for. Lägger upp några låtar här efter att jag skrivit klart detta. Lyssnar på det nu så klart.. Älskar låten med honom och Nicki Minaj. Beauty and a beat.
Dessutom har jag först nu fattat att det är sommarlov! Hoppas sommaren inte flyger förbi som förra året.. Börjar 7an och inget jag ser fram emot precis...Kanske isåfall att man inte är minst på skolan längre. Men smamma skola, samma klass, samma liv. Ya ni know. Får typ ångest över att jag har typ 6 år kvar innan jag tar studenten (förhoppningsvis). Men nu ska vi inte täbka på skolan, utan sommarlovet, ledighet, långa kvällar, och vänner.
Har inte några nya bilder alls, då min mobil sagt upp sig totally. Riktigt dryg är den. Diss till Samsung Galaxy Ace, som varit ínne på lagning två gånger inte ens på ett år typ. Dessutom laggar den hysteriskt varje gång den måste anstränga sig typ.
Orkar inte kolla borttappade bokstäver i orden/meningarna och sånt så ni får leva lite med slarvfel ..
Och en sista sak. Imorgon är det midsommar..Igen.. Tiden flying away. Jordgubbar all the way!
Ska cykla iväg till, min ponny strax och rider ut en stund tror jag. Blir lite konditionsträning. Mycket trav och lugn galopp.
Ha en bra dag!