Jag är så jävla osäker på ifall jag ska sälja Nässlan eller inte. Samtidigt som jag vill komma vidare, och hoppa upp på D-ponny så är Nässlan det finaste jag vet, och jag älskar henne från botten av mitt hjärta. Jag vill utvecklas och jag tror inte jag kommer komma vidare med den ponnyn tyvärr. Och nej, det är inte nåt fel på henne. Hon är världens finaste och har superkapacitet. Hon behöver bara en ryttare som matchar henne och jag behöver en ponny som passar mig. Och jag tvivlar på att jag skulle klara mig utan hästarna alls. Jag vill rida, träna och bli bättre. Men jag har kämpat med denna ponny i över 3 år nu och det känns som vi psykiskt står på ruta 1 fortfarande. Vi är på samma tävlingar, dock en aning bättre resultat men ni fattar nog. Jag vill ha en ponny som kan lära upp mig, och få mig inspirerad att fortsätta. för när det blir för svårt så är det inte superkul attlägga ner sin själ i en sport längre. Inte när man ska prestera i skolan, och samtidigt hinna med att vara en bra vän. Jag känner att jag vill hinna med allt, vara bäst i allt och alltid prestera. Och utan de rätta förutsättningarna så tror jag inte det går faktiskt. För jag står inte på sammaa fläck som när jag köpte Nässlan 2009. Jag är en annan preson, vill andra saker och har gjort andra saker. Jag kan säga att tårarna sprutar åt alla håll när jag sitter här framför datorn, med musik i örpnen och blir extremt känslosam. Jag älskar verkligen den ponnyn och skulle dödat för att ha kvar henne och haft en ponny till. Hon är mitt allt, och öven om jag kanske inte visar det så betyder hon hela min värld..När jag kollar på henne är jag faktiskt stolt. Jag känner mig klar med henne, och stolt för det vi åstakommit. Våra placeringar och moments kommer jag aldrig glömma och mitt hjärta kommer föralltid vara hennes. Därför kommer hjärtat skäras i bitar när hon någon gång säljs. Om det är om en månad eller om 3 år får vi se. Men jag önskar verkligen jag kunde ha kvar henne föralltid. på en annan anläggning, med andra förutsättningar. Jag känner att jag inte kan ge allt till min häst där hon står nu. Sad but true.