Har länge tänkt på vad jag ska göra med denna bloggen. Ha den kvar? Radera allt och bara strunta i det? Nej, jag ville inte radera hela kontot och bara säga hejdå, men jag hade heller ingen tanke på att börja skriva igen. 

Men så idag, när jag stirrade ut genom fönstret och såg ösrgenet utanför fick jag någon sorts inspirationschock och tänkte att jag kanske skulle dra igång denna karusellen igen. 

 

Men samtidigt är jag lite tveksam, kommer jag hinna uppdatera er ordentligt med alla saker man redan gör om dagarna där tiden knappt räcker till? Kommer jag orka med "pressen" man känner ibland över att behöva leverera bra inlägg med någon slags tanke bakom? Kanske är det värt det, jag älskar ju att skriva och om jag skulle få utlopp för alla miljoner tankar som cirkulerar innanför pannbenet på mig kanske det ändå skulle ge mig en del tillbaka. Så får det bli. Vi provar ännu en gång och ser vart vi landar. 

 

 

Jag kommer göra mitt bästa för att få detta på fötter igen, nu när jag själv står på benen igen. Jag känner mig så inspirerad till allt just nu och får utnyttja det till max. Det är något med mig , motgångar och regn som gör att jag bara vill satsa ännu mer på allt. Finns det inga måsten den dagen heller så känner jag mig ännu mer taggad och på gång liksom. 

Jag antar att ni som möjligtvis kommer läsa, redan läst bloggen tidigare och vet vem jag är, men jag kommer nog försöka skriva ihop något om vem jag är, här och nu ifall det är någon som är intresserad. 

Jag kommer även försöka undvika "detta gjorde jag idag" inläggen hela tiden som jag själv tycker är grymt tråkiga att läsa. Jag läser mycket hellre inlägg som är skriva nogrannt och ordentligt. Vi får helt enkelt se var denna sagan leder, och jag kan redan säga att det kommer bli a hell of a bumpy ride.